Två timmar som vittne.
Idag klädde jag o karin upp oss fint. En del tvekan fanns men vad gör man inte för sin svenskarapport! 19.00 satt jag, Karin, Lilly och "Karins" vittne i Rikets sal och lyssnade på dagens ceremoni. Det var mer eller mindre givande och karins gäspningar var nog det mesta jag lyssnade på.
Jehovas vittnen var en samling trevliga, töntiga och gammelmodiga människor. Jag gillade Lilly, hon var trevlig och försökte inte alls dra med mig i deras "sekt" som jag trodde hon skulle försöka sig på. Dock gillade jag inte teorin om att det var enbart JV som Gud skulle ta till paradiset, tänk på alla godhjärtade människor som väljer att stå utanför religionen.......ajdå.
Hursomhelst var det ett givande möte, det blir en fin stolpe i min rapport och jag hoppas Håkan uppskatta vår ambisiöshet, jag missa trots allt Desperat housewives. Dessutom har jag inte varit något annat än ett riktigt stud idag då det enda jag har ägnat mig åt är att skriva rapporten, besökt nerspexade stadsbibblan och lekt sektdeltagare. Tänka sig vad höstlovet har att erbjuda!
Om man får vara clown för en dag
Nu kan man ju fundera på vad höstlovet egentligen har att erbjuda en person i ekonomisk kris. Tanken på vad kontosaldot låg på efter lönen i somras gör en bara ledsen i jämförelse. Religionsuppsatsen ligger på is denna helgen och jag ser fram emot att leva som en blodigel på mamma.
förresten skrev jag upp mina S3bflickor på lista, think twice innan ni tackar ja till erbjudandet och bring food om ni bestämmer er för att gör det!
Salem, farofylldaste platsen på jorden?
Dagens nyhet är att filens personliga tillhörigheter kommer variera från vecka till veckan, ena veckan musli & andra veckan K.fligor, jag längtar redan.
Imorse hade jag lyckan att ägna tid åt mitt älskade o välföljda TVprogram- Våra bästa år. Det imponerar fortfarande på mig, folk dör som mina pengar i caféterian och trots detta envisas Salems godhjärtade människor att leva där. Vart är världen på väg och kommer rymdvarelserna att mörda ytterliggare en av mina Salemvänner?
Yes, jag är lite desperat & jag kan inte släppa det gamla, men det är ditt fel.
typsikt va?
Lisas blogg har inspirerat mig & Toves är ett levande bevis på att det inte finns några måsten i bloggens livstecken.
Aaja, antingen var detta ett steg framåt, eller som enligt vissa ett litet steg bak, men då kan de låtsas som om detta aldrig har hänt. Karin studsar förhoppningsvis av glädje, men det gjorde hon på busshållsplatsen i fredags med, mehe!
Imorgon serveras Panerad Fiskfilé med potatis och sauce Verte, jag o Emma ska inte äta.
Så kan det gå.
